Hållbarhet idag – men vad gör vi för morgondagens generation?

Vad står begreppet hållbarhet för? Ibland undrar jag när jag läser artiklar så tycks det vara rena skottsalvorna som sveper över begreppet “Hållbarhet”. Det är högt och lågt. Men det som är sammanfattande för alla är att begreppsförvirring råder och betydelse av begrepp anpassas till det egna företagets situation och åstadkommanden.

http://www.riksbyggen.se/Press/#/pressreleases/sveriges-baesta-haallbarhetschef-till-riksbyggens-ledning-1049693

Definition av hållbarhet:

”HÅLLBARHET innebär att bedriva en/flera verksamheter på ett sådant sätt som möter befintliga behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.”

Beakta den inverkan som verksamheten har på det ekonomiska, sociala och ekologiska livet globalt och inte bara på samhället där det är verksamt.

Med detta i tanke så fundera lite på hur ni som företag jobbar med hållbarhet. Oavsett priser för bästa hållbarhet eller ej.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ett av världens värsta utsläppsländer – nu slopar man skatten på kol och järn

images

I det dolda så tar Australien ordentliga steg bakåt i utvecklingen…

http://www.va.se/nyheter/2014/09/02/slopar-kolskatten/

Posted in Uncategorized | Leave a comment

SÅ MYCKET KOLDIOXID EXPORTERAR VI!

http://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Nyskapande-klimatrapport-raknar-in-varorna-fran-Kina-och-flygresorna.aspx

Kanske dags att se verkligheten och räkna in utsläppen som en kostnad. Det ska inte gå att exportera sig fri från ansvar!

Jag tror genom att medvetet bygga in hållbarhet som en viktig aspekt i din verksamhet, som en del av ditt varumärke, din profil och din kommunikation och ta ett verkligt grepp om HÅLLBARHET. Och då menar jag inte bara att företaget tar ev. hänsyn till det som sker i sin omedelbara närhet. De kommer då att
…blir tvungna att ta hänsyn till företagets ekologiska fotavtryck i ekonomisk termer
…se potentialen från ett ekonomisk och konkurrens perspektiv – att det går att särskilja sig från sina konkurrenter.

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ohållbarhet till vilket pris?

https://www.youtube.com/watch?v=EpcYUgNk2fs&feature=share

Posted in Uncategorized | Leave a comment

”Vi måste börja mäta välfärd på andra sätt än med BNP”

Förenklad debatt. BNP är ett föråldrat mått som inte tar hänsyn till miljön. Men slagord för eller emot är inte konstruktivt. Vi måste bredda vår syn på tillväxt. Vi bör sätta upp de mål samhället verkligen strävar efter och låta siffran för tillväxt bli vad den blir, skriver Andreas Carlgren, Klas Eklund och Johan Rockström.

original

Brunkolsbrytning i östra Tyskland hör till sådant som bidrar till BNP. Verksamhetens negativa miljöeffekter borde också vägas in, menar debattörerna.

Förenklad debatt. BNP är ett föråldrat mått som inte tar hänsyn till miljön. Men slagord för eller emot är inte konstruktivt. Vi måste bredda vår syn på tillväxt. Vi bör sätta upp de mål samhället verkligen strävar efter och låta siffran för tillväxt bli vad den blir, skriver Andreas Carlgren, Klas Eklund och Johan Rockström.

Diskussionen om den ekonomiska tillväxten och miljön borde vara för viktig för att malas ner i en förenklad valdebatt. Ändå riskerar detta att ske.

Miljöpartiets kongress har uttalat sig ”tillväxtkritiskt”. Genast har partiet dränkts i en störtskur av slagord och ifrågasättanden, både av politiska motståndare och i medier.

Det är lite märkligt med tanke på det allvar som präglar debatten – på många andra håll i världen, men också normalt i Sverige. Låt oss därför påminna om några fakta – och samtidigt understryka att ingen av oss tre är medlem i Miljöpartiet.

För några år sedan kom den utredning som beställts av den franska regeringen, under medverkan av bland andra nobelpristagarna Joseph Stiglitz och Amartya Sen, och som föreslog ett antal komplement till det gamla BNP-måttet. Inom EU arbetar Eurostat med projektet ”GDP and beyond”, Världsbanken har ett projekt som kallas ”The Changing Wealth of Nations”. Och inom samarbetsorganisationen OECD har man satt i gång ett jätteprojekt om ”grön tillväxt”.

Även Sverige deltar i dessa internationella projekt. Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet har fått särskilda anslag för att försöka göra nationalräkenskaperna ”grönare”, bland annat genom att beräkna värdet på det svenska ”naturkapitalet”. Och nyligen gav regeringen en utredare i uppdrag att ta fram kompletterande mått till BNP, som bland annat ska visa människors livskvalitet. Att försöka ersätta det gamla BNP-måttet med ett nytt och modernare är alltså något som den svenska regeringen ansett viktigt.

Skälen att modernisera BNP-måttet är goda. Med ekonomisk tillväxt menas ökning av bruttonationalprodukten, BNP. BNP är summan av alla färdiga varor och tjänster som tillverkas under ett år. Men BNP-måttet härrör från en tid då produktionen mättes i ton och hektoliter. Det definierar investeringar som tegel, cement och stål, inte som ny kunskap. Inte heller mäter det kostnaderna för miljön. Därmed överskattas tillväxten.

Det är uppenbart att BNP är ett dåligt välfärdsmått. Välfärden består ju också av annat än materiellt välstånd. Den gäller mycket som egentligen inte har ett dyft med ekonomisk tillväxt eller materiella förhållanden att göra. Till exempel familj, hälsa, samhörighet, självförverkligande – sådant som kanske är långt viktigare för människors välfärd och lycka än de ekonomiska faktorerna.

Med hög tillväxt på 5 procent tar det bara 15 år innan global BNP har fördubblats. Hela den globala produktion som mänskligheten under 10 000 år byggt upp, byggs alltså upp en gång till på 15 år. Skulle samma tillväxttakt fortsätta i ytterligare 15 år, det vill säga i sammanlagt 30 år till, skulle global BNP bli fyra gånger större än i dag. Det är effekten av exponentiell tillväxt, det vill säga att ekonomin växer med ”ränta på ränta”.

Man inser lätt att sådana förändringar leder till enorma ökningar av resursanvändning, avfall och utsläpp. Antalet gigaton växthusgaser, miljoner ton kvicksilver, fosfor, kväve, antal hektar nedhuggen skog måste växa enormt för att åtta- eller tiodubbla jordens produktion. Vi kommer att hugga ned många, många kvadratmil skog, asfaltera stora landområden, borra efter mer olja, bryta mer kol, dämma upp fler floder, och så vidare – det vill säga påverka biosfären ännu mycket mer än i dag.

Vilken sorts tillväxt vi har i ekonomin är avgörande för vad som händer med miljön och förbrukningen av naturresurser. Det finns exempel på hur civilisationer gått under på grund av kortsiktig överexploatering av naturresurser. Jared Diamond beskrev några sådana i boken ”Collapse”. Det hänger ihop med att exponentiell tillväxt ger stora absoluta konsekvenser, i form av växande mineraluttag, utsläpp, rubbningar av planetens egna cykler, påverkan på biologisk mångfald med mera. Historiskt har detta varit isolerat till enskilda samhällen. Nu, i en globaliserad värld, ställs nya utmaningar i större skala för hela mänskligheten.

Det är hög tid att också räkna in tillväxtens baksidor. Nyligen beräknades förlusten av naturkapital varje år motsvara mellan en tiondel och en tredjedel av den beräknade årliga globala tillväxten, som ett exempel bland flera miljökostnader. Karl-Göran Mäler, en av Sveriges främsta miljöekonomer, hävdar att NNP (nettonationalprodukten) i de flesta länder tenderar att minska om nationalräkenskaperna inkluderar förändringar i naturkapitalet. Problemen är störst i u-länder som alltför snabbt uttömmer sin naturresursbas.

Mänsklighetens påverkan på planeten jorden och dess biosfär har redan tilltagit så kraftigt att en del naturvetare talar om att vi inträtt i en helt ny geologisk tidsålder, ”antropocen”. Vi vet ännu inte helt vad en sådan ny era innebär för livsmedelsförsörjning, tillgång på rent vatten, klimatet med mera. Men har vi rätt att spela med höga insatser när det gäller mänsklighetens och planetens framtid, kanske överlevnad?

Samhällsvetare och ekonomer måste ta den intellektuella utmaningen på allvar och bidra till att konstruera ekonomisk-politiska verktyg som minskar riskerna för biosfären. Eftersom en hel del problem ligger i ”externaliteter” – att marknaden inte på egen hand förmår sätta rätt relativpriser på verksamheter med miljökonsekvenser – kan man inte lättsinnigt utgå från att fria marknader av sig själva löser uppgiften.

Det är hög tid också för politikerna i Sverige att ta uppgiften på allvar. Till exempel genom att börja mäta välfärd också på andra sätt än genom BNP-siffror och göra ordentliga redovisningar av hur naturkapitalets utveckling påverkar ekonomin.

Framför allt borde målen för den ekonomiska politiken gälla det man faktiskt siktar på: folkhälsa, medellivslängd, inkomster, sysselsättning, sparande, budgetsaldo, bankstabilitet och vad det nu kan vara. Målet kan inte gärna vara att nå en hög BNP-nivå. I bästa fall är BNP-tillväxt ett medel att nå andra mål – men inte ett mål i sig. Omvänt gäller att ett visst tak för dåligt uppmätt BNP-tillväxt inte kan vara bästa vägen att skydda miljön. I stället gäller det att sätta upp mål för naturkapitalet, utsläppen, bevarande av arter, algblomningen. Det är dags att sätta upp de mål samhället verkligen strävar efter och låta BNP bli vad den blir.

Detta kan bidra till den stora möjligheten att stimulera ny, grön teknik, ändra tillväxtens karaktär och göra ekonomin grön på riktigt.

Hur tänker svenska politiker förhålla sig till det seriösa arbete som nu växer fram internationellt? Låt inte seriös debatt ersätts med enkla besvärjelser eller slagordsmässiga argument för eller emot en felmätt tillväxt.

Andreas Carlgren, vice ordförande i Stockholm Environment Institute, tidigare miljöminister
Klas Eklund, chefekonom på SEB
Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre

Dagens Nyheter den 6 juli 2014

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Motiveras de yngre av hållbarhet eller är det en quick fix?

Unga handlar nya prylar, konsumtionsvaror, kläder etc i en stegrande kurva… det man kan klassa som slit o släng (med en livslängd på 1-3 år). Hur går detta ihop med medvetandet? Eller räcker det att ibland handla något hållbart för att känna sig bra med det?

Varumärkena som håller bäst (urklipp ur Svensk Handel)

Nu har Sveriges största varumärken listats efter hållbarhet. Vinnare i branschen är Lantmännen. På jumboplatsen hamnar Ryanair.

Sustainable brand index har rankat hundratals varumärken ur ett hållbarhetsperspektiv. I studien har 24 000 konsumenter fått utvärdera hur hållbart ett varumärke är.

I framtiden kommer ett varumärke och ett hållbart varumärke att varasynonymer. För överleva på morgondagens marknad krävs därför kunskap och förståelse för den utveckling som nu pågår, deklarerar indexets avsändare, företaget bakom den årligt återkommande undersökningen: Sustainable brand insight.

Hälsotrenden driver på

I en omvärldsanalys skriver rapporten att hälsotrenden och kvalitetstrenden kanske är den mest pådrivande faktor i hållbarhetsfrågan. De trenderna är förstås extra viktiga i livsmedelsbranschen, i matbutiker och på restauranger.

Rapportförfattarna konstaterar att kvalitet på mat och dryck har börjat ifrågasättas allt mer till följd av skandaler, forskning och inte minst människors press på varandra i sociala medier.

Yngre mer medvetna

Rapporten konstaterar att den yngre delen av befolkningen tenderar att vara mer motiverade av hållbarhet. De är också bättre på att förändra sitt beteende till följd av denna inställning. Deras problem är att de ofta går i sina föräldrars fotspår och väljer samma produkter. Det i kombination med priskänslighet motverkar dock en förändring.

Som företag tjänar man dock mycket på att redan nu tillfredsställa de yngre då de har ett högt ”life time value”, tipsar rapporten.

Sortera mer, kör mindre bil

Medelålders konsumenter försöker aktivt ändra sin livsstil genom sopsortering, mindre bilkörning och bättre produkter. Om än i något mindre utsträckning än bland unga så ser man sitt eget ansvar som stort, konstaterar rapporten.

Lantmännen i topp

Lantmännen är det företag som svenska konsumenter anser vara det företag som är bäst i Sverige på att ta miljöansvar och socialt ansvar.

De högst rankade tio återfinns på listan nedan.

Ett axplock längre ner ur listan visar att Naturkompaniet kvalar in på plats 12, Apotek hjärtat på 19:e, Apoteksgruppen på plats 23, Hemköp på plats 28 och Citygross på plats 29.

I branschrankingen dagligvaruhandel/butiker hamnar Coop i topp, före Ica.

När undersökningen tittat specifikt på detaljister verksamma inom möbler, inredning och fritid hamnar Ikea i topp, följt av Clas Ohlson, Hästens, Indiska och Byggmax.

I gruppen detaljhandel kläder/skönhet toppar Body shop, före – i fallande ordning – naturkompaniet, Polarn & pyret, Åhléns och Stadium. H&m kommer på denna branschlista på plats nummer sex, och i stora totallistan på plats nummer 91.

De är bäst på hållbarhet:

Lantmännen
Saltå kvarn
Coop
Ikea
Ica
Arla
GodEl
Volvo
Bodyshop
Apoteket
Källa: Sustainable brand index 2014

– See more at: http://www.dagenshandel.se/nyheter/varumarkena-som-haller-bast/#sthash.9fnsg5QA.dpuf

Posted in Uncategorized | Leave a comment

State of Sustainability: Can You Have a Healthy Company in an Unhealthy World?

This post is part of a series in which LinkedIn Influencers analyze the state and future of their industry. Read all the posts here.

For more than 20 years, I’ve been watching the world of business and the environment, as a publisher of a monthly newsletter on the topic during the 1990s, and as co-founder of a media and events company focusing on that topic ever since.

My universe is big business: how the world’s largest companies are integrating environmental thinking into their operations in a way that aligns with core business strategy. Every month, we watch companies make new commitments and achievements in the things they do and buy, the products and services they make and sell, and how they talk about this stuff to employees, customers, suppliers, investors and others.

It’s a world that’s largely hidden from public view. In most cases, companies aren’t promoting their efforts (unless you dig into their annual sustainability reports). A growing number of their initiatives are significant — zero-waste factories, renewably powered facilities, significant commitments to reduce carbon emissions, toxic chemicals and other things that cause problems for people and the planet.

So, how’s it going? For the past seven years, we’ve stepped back each year to look at whether and how all of these companies’ efforts are making a difference.

The short answer: It’s all good. But it’s not good enough.

That was the conclusion of our 2014 State of Green Business report (free download). The report, produced by GreenBiz Group in partnership with Trucost, assesses how both U.S. and global companies are doing on energy, carbon, water, air emissions and other things, as well as in leadership initiatives like use of renewable energy, green office space and environmental R&D.

Have we hit a wall?

In most measures of corporate environmental impact, the progress is incremental. In some cases, it’s flat, or even declining.

Take carbon, for example. Total greenhouse gas emissions among both U.S. and global market indices remain flat. For the five-year period between 2008 and 2012, U.S. emissions were essentially unchanged while global emissions ticked up slightly. All told, it’s a wash.

The data is vexing whether one views it in terms of absolute emissions or intensity, which are emissions normalized to economic activity. Intensity, too, is largely unchanged — from 450 tons per $1 million of revenue for both U.S. and global companies in 2008, to 440 tons for U.S. companies and 460 tons for global companies in 2012. Again, it’s pretty much break-even, meaning that for all of the efforts companies are making, it’s not leading to progress.

And the prognosis isn’t much better. According to the U.S. Energy Information Administration, energy-related carbon dioxide emissions in 2013 are expected to be roughly 2 percent above the 2012 level. Despite the best efforts of hundreds of U.S. companies — some of which are committing to be “carbon neutral” — greenhouse gas emissions are going in the wrong direction.

It’s not just carbon. The progress on water use, air emissions and solid waste is minimal, or worse.

Still, business is changing, mostly for the better. Corporate supply chains are transforming as companies look farther upstream, beyond what they control to what they can influence. Collaboration is spreading as industries and value chains come together to understand how to shift entire ecosystems of players. That’s especially true in agricultural commodities — soy, palm oil, cotton and more — whose supply-chain tentacles can extend to hundreds of thousands of enterprises around the world. These collaborations aren’t just talk-fests. They’re leading to systemic changes.

Some of these ambitious efforts are due to the rise of sustainability within companies, once seen as a nice-to-do, corporate responsibility initiative, but now increasingly as a core corporate value. In sectors as varied as finance and fast food, companies are recognizing that elevating sustainability leads to innovations, efficiencies and improved resilience amid turbulent markets — not to mention enhanced reputations. It is seen as a business continuity issue in some sectors, as competition for natural resources sometimes pits households, farmers and small businesses with the world’s biggest corporations for access to resources. Where communities compete with big business for access to water or power, communities often win.

In some sectors, the threats to companies extend beyond environmental concerns to social ones — human rights, liveable wages, working conditions, economic inequality and other issues. As a result, social and environmental issues, once seen as separate, are coming together inside some companies. They recognize that improving people’s lives — whether through promoting early childhood education, empowering women, investing in local economies or mentoring marginalized youth — is part of the sustainability equation. Equally important, it can have salutary business benefits, such as educating the future workforce, bolstering the economic well-being of customers and employees and creating healthy communities — in every sense of the word — in which to operate. That is to say: It’s just good business.

Scale, Speed, Scope

Such positivity notwithstanding, progress remains incremental and slow. The scale, speed and scope of change appears to be inadequate to the challenges we face. Case in point: A 2013 study of 100 companies’ climate commitments by Climate Counts and the Center for Sustainable Organizations found that only about half of those companies’ goals were sufficient to address the companies’ fair share of carbon emissions reductions needed to limit climate change to what scientific consensus deems to be tolerable. Indeed, that study was novel merely for the fact that it weighed corporate climate actions against the realities of science. That had never been done.

Water is another area where corporate activity is timid and inadequate. As droughts accelerate and population and economic growth lead to overpumping of groundwater supplies around the world, the need for corporate action on water use (and reuse) is growing from a trickle to a flood. One big problem: The price of water (cheap) doesn’t reflect its value (priceless), especially when a shortage can all but put a company out of business.

It’s easy (and, for some, politically expedient) to write off corporate sustainability as fluff, or worse. That would be the easy assessment. But it’s hardly the full story.

My view is somewhat optimistic, powered by significant shifts in attitudes and outlooks among companies and their investors and customers, the growth of technology poised to leapfrog progress and accelerate change and a growing recognition among the public that “sustainability” isn’t just about preserving icebergs, rainforests and charismatic megafauna. It is also about public health, community well-being, food security, affordable housing and alleviating poverty.

Simply put, companies can no longer ignore these things, or view them as nice-to-do, feel-good activities. Companies sink or swim on the health of the world around them — natural resources, economic resources, and the human resources that comprise their employees, customers and neighbors. Can you have a healthy company in an unhealthy world?

It’s a question that more companies are asking. And that’s a healthy thing.

Image by SCOTTCHAN via Shutterstock

Want more insight about this industry? Follow our Green Business channel.

Posted in Uncategorized | Leave a comment